lördag, augusti 21, 2010

En ny blogg

Om någon av en händelse fortfarande besöker Waltz for Thoughts; numera bloggar jag här: http://emiloskarjohan.wordpress.com/

onsdag, maj 12, 2010

Tankevalsen är död

Photobucket

De senaste veckorna har jag funderat på mitt bloggande här. Flera gånger har jag kommit fram till slutsatsen att lägga av helt. Samtidigt som jag funderat fram och tillbaka har min ångest stigit i takt med den dåliga inläggsfrekvensen. Jag har vägt fördelar och nackdelar mot varandra. Jag älskar bloggformatet. Jag tycker fortfarande att bloggosfären är intressant, även om jag spenderar allt mindre tid i den. Jag tycker om att skriva inlägg och få respons.

Waltz for Thoughts har under snart 1,5 års tid varit en plattform för mitt tänkande, mitt ironiserande och mitt skrivande. Jag har publicerat inlägg som jag varit väldigt nöjd med, för att inte säga stolt. Jag har också publicerat inlägg som jag inte alls varit nöjd med, som jag i vissa fall ångrat och nästan skämts över. Men endast en gång har jag tagit bort ett inlägg, för att inte reta upp en viss enfaldig del av befolkningen. (Läs främlingsfientliga svenskar.)

Det är inte det att jag har tröttnat på att skriva. Jag tänker fortfarande bli en skrivande journalist. Skrivandet är ett av mina största intressen. Jag tycker bara att Waltz for Thoughts inte längre känns helt rätt. Min bloggambition är idag en annan än när WfT startades. Jag har inte riktigt fastnat för privatbloggande. Kanske beror det på att jag inte är tillräckligt populistisk för att räkna med kommentarer och uppmärksamhet. Waltz for Thoughts var, hur sentimentalt det än låter, ett försök att vara en smart och samtidigt framgångsrik blogg. Jag vet inte om jag lyckades med något av målen. Det verkar ofta hopplöst att lyckas i bloggosfären, såvida man inte är en tjej i tonåren utan självdistans.

Men egentligen är det inte bristen på framgång och berömmelse som har varit problemet. Jag velar hela tiden mellan vad läsarna kan tycka vara intressant och vad jag själv skulle vilja skriva om. Begrepp som målgrupp, inriktning och ambition har varit i princip omöjliga att definiera. Jag har kort sagt svårt att veta vad jag vill med WfT, antagligen för att jag ändrat mig flera gånger under bloggens levnadstid. Den här bloggen är inte vad den en gång utgav sig för att vara. Då, i januari 2009, tänkte jag och min vän Erik revolutionera bloggosfären med en fräck och intelligent blogg skriven av två intellektuella killar. Det gick väl sådär. Just nu har jag brist på inspiration. Jag har få idéer till nya inlägg. Att fortsätta blogga trots en allmän olust och sämre kvalité är ingenting jag tänker försöka med. Mitt val är knappast spontant, utan väl övervägt under den senaste tiden. Jag sätter punkt för tankevalsen.

Tack till alla ni som läst bloggen, i synnerhet ni som kommenterade. Utan er hade WfT gått under för länge sedan.

Det här är inte slutet på min internetaktivitet. Kanske börjar jag någon gång i framtiden blogga på ett annat ställe, i en annan form. För er som är intresserade av att följa mig finns jag på Twitter här: http://twitter.com/EmilOskarJohan
På Facebook här: http://www.facebook.com/emiloskarjohansson
Skriver om musik här: http://www.thegoodbyelook.se/
Och lägger upp bilder här: http://vardagseskapism.blogspot.com/

torsdag, maj 06, 2010

Statistik är underbart

Det är dags igen. Här har ni listan över sökord som har visat vägen till Waltz for Thoughts. Tidigare inlägg finns här, här och här.

sofistikerade gör saker tillsammans

nyamko sabuni föråldrat språkbruk

markus krunegård jehovas vittne

om man blir kallad hora som vuxen

tygmönster från 1900-talet

göteborgska schexchoklad

pensionärsaktiviteter

jag har fått sommarjobb

varför man inte bör kalla det negerbollar

idrottare blir sämre under pubertetet

chokladbollar eller negerbollar

BILDER MORDEN I MIDSOMER

konstgräsplan emmaboda

anekdoter om pensionärer

neger rasbiologiska institutet mulatt

åkergräsklippare startar inte?

en berättelse om att vara sofistikerad

"artister som sjunger på svenska"

människor har bra smak

kan en ipod spela brända cd skivor

andra namn på negerboll

förfalskarna arbetsgivarintyg

catholic caritas mission for refugees and less-privileged sierra leone

But bear in mind that Love has no colors barrier, no educational back ground barrier, no socio

"intresserade av sport"

Långås skvaller

vad tycker mörkhyade om negerboll

hej mitt är, telefonintervju

varför vad fan e det alla hjärtans dag

spotify länken på facebook raggarmusik

"tror du på gud"

franz kafka du behöver inte

MONOTON ARBETE MED EN TRUCK

älskar idrott

milleniumtrilogin suger

vad betyder sofistikerad på svenska?

jag är hemmafru

ölbackar på en pall

Seasons in the Sun för skolbarn

Random-funktionen på iTunes kan ibland vara precis så slumpvis som den utger sig för att vara. För ett par minuter sen spelades Seasons in the Sun av Terry Jacks. Första gången jag hörde låten var under en engelskalektion på mellanstadiet. Min lärare Håkan tyckte att vi skolbarn skulle lära oss uppskatta lite riktig musik. Det hade han naturligtvis rätt i.

Då, som 11-åring, berördes jag starkt av låtens tema. Seasons in the Sun handlar om en döende man som tar farväl av familjemedlemmar och vänner. Terry Jacks sjöng om hur jobbigt det var att dö. För en 11-åring var det en ganska surrealistisk upplevelse. Av någon anledning har låten hamnat i mitt iTunes-bibliotek. Efter alla år som passerat sedan den där engelskalektionen kommer jag fortfarande ihåg texten. Kanske på grund av att min lärare Håkan var så pedagogisk att han till och med gav oss utskrifter av låttexten.

söndag, april 25, 2010

Verklighetens folk

Photobucket

Göran Hägglund har lanserat begreppet "verklighetens folk" i lagom tid till valrörelsen. Görans förhoppning är gissningsvis att många väljare identifierar sig med verklighetens folk och således röstar på Kristdemokraterna. I opinionsmätningar har vi kunnat följa partiets siffror, Kristdemokraterna är inte särskilt långt ifrån fyraprocentsspärren. Ett av partiets största hot är Sverigedemokraterna, som har siktet inställt på riksdagen.

Vilka är då verklighetens folk? Enligt KD själva handlar det om folk som: "...lever sina liv som folk gör mest. Du och jag. Det är alla vi som gjort livsval som vänstern tycker är fel. Som tycker det är okej med familj, att arbeta, ta semester, ha fredagsmys och titta på "Så ska det låta" på TV. Som inte vill att politiker lägger sig i våra liv och vår vardag för mycket och som inte ser varje val i livet som ett resultat av förtryckande strukturer."
Källa.

Hela resonemanget med verklighetens folk handlar om att KD vill ge människor mer frihet att göra sina egna val, och att politiker inte ska lägga sig i medborgarnas vardagsliv. Det här låter naturligtvis hur bra som helst. Helt plötsligt är Kristdemokraterna Sveriges mest vettiga parti. Mer frihet? Ja, tack!

Men så enkelt är det inte. I en debattartikel i Dagens Nyheter förra hösten förklarade Göran Hägglund vad han menar med verklighetens folk. Han börjar med att citera en Ulf Lundell-låt, som för att på allvar flörta med Svensson-väljarna.

Göran beskriver sedan sina tankegångar. Han ser ökad klyfta mellan etablissemanget och verklighetens folk. Värst är kulturvänstern, den radikala elit som blivit Sveriges nya överhet. Kulturvänstern hånar vanliga Svenssons och läxar gärna upp befolkningen med politisk korrekthet, enligt Hägglund.

Vi får här ytterligare en definition av verklighetens folk; "Verklighetens folk har jag kallat den breda del av Sveriges befolkning som lever ett alldeles vanligt, hederligt arbetande liv och för vilka politik kommer i andra hand. Det kan vara allt från undersköterskor till professorer; i sommar har de säkert gjort som de brukar: bara tagit det lugnt, åkt till landet och snickrat, gått på loppmarknad, slagits mot fästingar, tagit barnen till stranden eller åkt utomlands."

Man kan fråga sig hur alla andra medborgare ska klassificeras. Overklighetens folk? Kulturelitister? Vänsterjävlar?

Frågorna alla väljare bör ställa sig är alltså följande:


Tycker du det är okej med familj, att arbeta och att ta semester?

Tycker du om fredagsmys och "Så ska det låta"?

Tycker du det är jobbigt när politiker lägger sig i ditt liv och din vardag?

Tycker du om Ulf Lundell?

Tycker du att kulturvänstern är jobbig?

Tycker du att det är jobbigt med politisk korrekthet?

Lever du ett alldeles vanligt, hederligt arbetande liv?

Kompletterande frågor:

Tycker du att kristendomen är världens bästa religion?

Tror du på Gud?

Tror du på Göran Hägglund?

Har du svarat ja på samtliga frågor kanske Kristdemokraterna är något för dig.

onsdag, april 21, 2010

En blogg på dekis?

De senaste veckorna har det inte hänt mycket på Waltz for Thoughts. Vad ska jag skylla på? Mitt moraliska förfall? Sektmedlemskap? Knark? Aska från Island? Jag har faktiskt ingen bra ursäkt. Allting handlar om prioriteringar. Just nu försöker jag mest få godkänt i kursen Ekonomijournalistik.