måndag, februari 16, 2009

En trasig kamera

Photobucket

Jag körde vält med min cykel tidigare idag. Kalmars gator är obarmhärtiga mot cyklister så här års. Jag slog mig inte så farligt och kunde cykla vidare direkt. Däremot upptäckte jag senare att min kamera gick sönder i kollisionen med marken. Mitt objektiv är helt snett, jag kan inte ens öppna linslocket. Jag besökte på vägen hem två stycken fotoaffärer och bad om hjälp och råd. I den första affären skrämde biträdet upp mig med tal om Canons egna reparatörer och dyra kostnader. I den andra affären verkade det först lite mer hoppfullt, en kvinna bakom disken tog med sin kameran till en av deras specialister bakom stängda dörrar. Jag väntade någon minut i butiken och hoppades att specialisten var någon mirakelmänniska. Men tiden för mirakel är tydligen över och kameran var fortfarande sönder.

Jag har fortfarande förhoppningar om att få ut försäkringspengar för kameran. Idag ska jag cykla ner till mitt försäkringsbolag och berätta min tragiska historia. Jag hoppas att det stora försäkringsbolaget med männen i kostym och kontrollerade frisyrer har lite hjärta kvar.

Som lite uppföljning till mitt föregående inlägg kan jag nu konstatera att jag inte kommer att köpa Coop X-tras kaffe mer. Jag dricker upp det kaffet jag har kvar, men sedan är det slut med nickelknarkandet. Är jag löjlig? Aningen. Ger jag efter för larmrapporten? Jovisst. Men naturligtvis slutar jag inte tvärt med att överhuvudtaget dricka kaffe, än så länge har jag lite sund distans till det hela. Det kanske kan verka lite dubbelmoraliskt att först ironisera över larmrapporten och folks hysteriska reaktioner, och sedan själv ändra sin konsumtion, men jag tyckte bara att tabellen så tydligt visade att Coop X-tras kaffe verkligen är betydligt sämre än de dyrare sorterna. Allting stod där, svart på vitt, helt glasklart. Jag är villig att betala lite mer för bättre kaffe. Trots att jag fortfarande inte har jättekoll på vad nickelkonsumtion egentligen innebär. Men egologiskt kaffe är ju alltid positivt. Och vips, så känner jag mig som en lite sundare människa.

Jag hoppas att ingen av er läsare satt uppe sent igår, för dessa rader skrevs på tisdagsförmiddagen. Det här är första gången jag dragit tiden över såpass mycket. Oftast brukar jag dra över minuter eller ett par timmar, därav står det 23:59 som tidsangivelse på många av mina inlägg. Det fungerar helt enkelt inte att följa tidsgränsen alltför slaviskt, jag måste ju tänka på kvalitén också.

1 kommentar:

  1. "Jag körde vält med min cykel". Det sa Lina till mig igår också när hon kom till redigeringen i skolan. Jag fattade inte, trodde att hon hade provat någon ny maskin på gymmet. Sen försökte hon förklara men jag förstod inte. När hon visade sina skrapsår på händerna förstod jag. Hon hade cyklat omkull! Haha. Tänk så olika ord vi använder beroende på var i Sverige man är uppväxt. Säger du schexchoklad också?

    SvaraRadera