tisdag, februari 10, 2009

Göran och Konsum

Photobucket

Göran knäpper jackan långsamt. Knapparna blänker så fint i solen. Men idag är det mulet. Det är januari. Tråkig månad. Det börjar alltid med att man är bakfull efter nyår. Titta på raketer och dricka tills man spyr. Det var trevligt sist, faktiskt. Trevligare än alla andra tidigare år till och med. Krister hade köpt på sig ett stort lager raketer, men sköt bara upp hälften, han var för full och trött redan från början. Jävla idiot egentligen, den där Krister. Ingen orkar eller vågar säga till Krister att låta någon annan skjuta upp. Det är alltid Krister som köper raketerna, Krister och ingen annan. Vem skulle våga utmana Krister på hans territorium? Ett år hade Lars köpt ett par små raketer, men det blev så konstig stämning då. Krister smällde nog Lasses raketer sist, om han inte minns fel. Lasse hade åkt hem först det året, redan vid ett. Själv skulle Göran aldrig få för sig att köpa raketer. Överskattat och dyrt. Han brukar kallas snåljåp, men ekonomisk låter bättre. Göran är ekonomisk, därför har han ingen bil. Därför går han till Konsum för att handla.

Göran hostar häftigt på vägen till Konsum. Förkylningen har ännu inte lagt sig. Han snörvlar lite. Drar in snoret i näsan. Sväljer. Det är äckligt men bättre än att fräsa ut. Han testade det ett tag, fräste alltid ut under en period av sitt liv. Ibland fick han inte ut allt, ibland ville det inte lossna riktigt. Han får rysningar bara av att tänka på det. Göran råkade en gång möta en vacker kvinna när det inte riktigt lossnade från näsan. Det vill Göran helst glömma.

Svängdörrarna öppnas. Göran griper tag om en grön kundkorg. Han tappar den nästan i marken när han osmidigt slänger ner handskarna och mössan. Halsduken får vara på. Så varmt är det inte inne på Konsum. Göran spejar med blicken, kontrollerar vilka som befinner i butiken. Tanten med den lilla fula hunden går med sin rullator borta vid charken, annars verkar det helt folktomt. Bra, det är jobbigt att behöva trängas med andra.

Gurka, tomater, salladshuvud, mjölk, bröd och lite konserver. Han går mot kassan. Lägger upp varorna på rullbandet. Tar två plastkassar och slänger upp dem efter varorna. Drar upp plånboken från fickan. Tar fram två hundralappar.

- 201 och femtio blir det då.

Han säger ingenting. Bara räcker över pengarna.

- En och femtio till behöver jag.

Han lyssnar inte.

- Hallå? Det här räcker inte.

Hon har höjt rösten nu, låter lite sträng. Göran tittar upp. Han tittar på henne för första gången. Han har aldrig sett henne förut, säkert en nyanställd. Hon är vacker. Hon har gyllenblont hår han skulle kunna dö för att få röra. En prinsessa som jobbar som kassörska på Konsum, väntandes på drömprinsen. Göran ska allt visa henne att han är prinsen som ska befria henne från Konsums tristess. Visa henne att hon förtjänar mer än ett jobb på Konsum. Hon förtjänar att älskas av honom. Han vill ha henne. Helst just nu. Men det går ju inte, det vet han. Hon jobbar säkert till fyra, hon kan ju inte bara gå ifrån jobbet. Dessutom vill hon ha en och femtio innan hon kan älska honom.

- Eh, va? Förlåt, vad sa du? Jag hade tankarna någon annanstans.

Hon ler. Tycker att han är gullig i sin förlägenhet. Det är ett gott tecken, det är en bra början.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar