fredag, februari 06, 2009

Jag har rätt och alla andra har fel

Photobucket

Jag är en sådan typ som försöker bli en bättre människa. Men det försöker väl alla? Jo, ingen vill väl vara en dålig människa som bara är elak mot alla och aldrig ställer upp för någon annan. Ingen vill vara den onda i filmen, som alltid dör på slutet. Alla försöker i viss mån vara hyggliga medmänniskor. Men jag försöker vara mer än så. Jag har sedan en tid tillbaka haft en humanistisk människosyn. Som sekulär humanist tycker bland annat jag att alla människor har ett egenvärde som inte på några villkor får kränkas. Jag tar också avstånd från religioner och tror inte på någon gud. Dessutom tycker jag att rasism, homofobi och machosism är avskyvärt. Sån är jag och sån vill jag vara. Det här är mina åsikter och ingen kan få mig att lättvindigt överge dem för andra.

Jag tänker ibland att mina åsikter är bäst och världen hade varit en bättre plats att leva på om alla haft samma åsikter som jag. Det tror jag egentligen inte stämmer, vi människor måste få vara olika varandra. Det är olika individer som skapat världen vi lever i, individer med vitt skiljda tankar och åsikter. Det som är gott i någons ögon är ont i någon annans. Givetvis är mina åsikter inte värda mer än någon annans, men fortfarande är mina åsikter dem som just jag tycker är bäst. Hade jag tvekat hela tiden, kanske undrat över om det egentligen är rätt att tycka som jag gör, hade jag inte kommit någon vart. Nu menar jag inte att man till varje pris ska behålla sina åsikter och aldrig vika en tum för någon. Man måste vara beredd att ompröva åsikter och värderingar. Tänka vad som kan vara rätt i vissa situationer och vara medveten om andra faktorer. Det som är rätt nu kanske inte är rätt i framtiden, det som är rätt för någon behöver inte vara rätt för någon annan. Allting beror på hur man ser på världen, ur vilken vinkel och med vems ögon. Rätt och fel är alltid något relativt.

Jag har en tendens att döma personer som har åsikter jag starkt ogillar. Som att kontrasten i våra åsiktsskillnader spär på min uppfattning om personen. Tycker någon att homosexuella män är äckliga blir genast personen en stereotyp i mitt huvud. Inte sällan skenar min fantasi i väg och målar upp en rasist, en mansgris, en fanatisk kristen och alkoholproblem. Jag lägger till och drar ifrån. Skapar mig en bild av en person mitt huvud säger åt mig att avsky. Jag avskyr till slut personen mer än den ursprungliga åsikten. Mina tillagda egenskaper stämmer ibland i vissa fall, andra inte alls.

Är man psykolog skulle man säga att mina egenkonstruerade egenskaper är ett resultat av haloeffekten, vilket är att just bygga på med fler egenskaper av samma sort. Hur undviker man haloeffekten då? Och vill man verkligen undvika den? Orkar man vara så tålmodig med alla man möter? Jag har i nuläget inte själv några jättebra svar på mina frågor, kommentera gärna om du har några egna funderingar kring ämnet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar