tisdag, februari 24, 2009

Journalistik och samhälle

Photobucket

Idag var det kursintroduktion för den nya kursen Journalistik och samhälle. Som den duktiga student jag är tog jag med mig samtliga fyra böcker som utgjorde den obligatoriska kurslitteraturen. Nu är visserligen det där med obligatorisk kurslitteratur en sanning med modifikation, men det är en annan historia/ett annat blogginlägg.

Jag öppnade mitt kollegieblock och lade upp böckerna på det uppfällda bordet. Jag var redo för kursintroduktionen med ett överbelamrat bord fyllt av dyr kurslitteratur. Nära tusen kronor hade de fyra böckerna kostat, en enormt stor summa för en student. Men vad gör man inte för att hänga med på föreläsningarna? Nu återstår det bara att få reda på vad jag måste läsa i böckerna och vad jag kan strunta i. Jag menar; inte förväntar sig lärarna att vi läser exakt allting i fyra böcker? (Det är ju för sjutton 1 000 sidor. Som inte handlar om Harry Potter.) Därför tog jag med mig alla böcker, för att anteckna och markera i innehållsförteckningen.

Men inte fick jag någon litteraturgenomgång. Istället börjar läraren direkt med en föreläsning om makt, politik och demokrati. Men innan jag beskriver föreläsningen tänkte jag ge mig i kast med att beskriva den bild jag fick av läraren. Hon är en veteran inom läraryrket och pensionen ser ut att närma sig så smått. Hon verkar kunna sin sak, men låter powerpoint-presentationen prata lite för mycket. Det allmänna ointresset för politik i klassen stör henne, hon vill få oss engagerade men har svårt att locka till sig vår uppmärksamhet. Hon står där nere framför hela klassen, leendes ett typiskt lärarleende. Hon konstaterar lite ledsamt att våran klass verkar vara mindre än de andra journalistklasserna hon haft tidigare år. Sanningen är att det är precis tvärtom, antalet sökande till höstterminen 2008 var så stort att programmet utökades från 60 till 80 platser. Men det är det ingen i klassen som har hjärta att berätta.

Under föreläsningens första timme funderar jag över vem eller vad jag associerar läraren med. Något är bekant med hennes utseende, hennes hållning och hennes kläder. Till slut kommer jag på det. Hon ser precis ut som en tågkonduktör där hon står framför powerpoint-presentationen. Hon ser ut att hälsa på resenärerna och be om biljetten när hon glatt förklarar vad diktatur egentligen är. Eh, ja, och där lämnar vi det lilla utspelet.

Hon är absolut ingen dålig lärare, men ämnet är något svårsmält för sega journaliststudenter. Inte för att det är svårt, utan för att det är lätt. Vi vet redan grunderna. Men, börjar läraren, den här kursen är djupare än så. Det är en bra början, klart att alla vill kunna glänsa lite med djup kunskap om svensk politik. Tågkonduktören har lockat oss med ett löfte om en fantastisk resa. (Åtminstone var det så jag tolkade det.)

Föreläsningen börjar och mitt intresse är på topp. (Visserligen är jag lite bitter över att läraren skippar litteraturgenomgången, men det kan jag ta. Bara att maila och fråga vad jag behöver läsa.)

Första frågan som besvaras är; vad är statsvetenskap?

Bra fråga att ha som inledning, det ger en bild av vad kursen kan tänkas innefatta.

Statsvetenskap handlar om hur gemensamma frågor i ett samhälle aktualiseras, artikuleras, aggregeras, beslutas och genomförs.

Okej, nu vet vi det. Verben artikuleras och aggregeras fick också en förklaring. Nu till dagens ämnen; makt, politik och demokrati. Tre jättestora ämnen som vem som helst skulle kunna prata om i timmar. Läraren påpekar snabbt att jovisst, givetvis har vi redan gått igenom det här på gymnasiet. Men nu är det skillnad lovar hon. Det här är ju högskolan, vi är ju allmänbildade och intresserade, nu går vi på djupet.

Men istället för en djupdykning blir det magplask i barnpoolen. Det hela är en ganska smärtsam upplevelse på dryga tre timmar. Men vi lär oss en massa saker:

MAKT ÄR INFLYTANDE.

SOM JOURNALISTER HAR VI MAKT.

DET FINNS OLIKA MAKTMEDEL.
(Vi får rast för att kunna diskutera kring vilka maktmedel det kan tänkas finnas i dagens samhälle.)

VÅLD, PENGAR, SPRÅK OCH KUNSKAP ÄR OLIKA MAKTMEDEL.
(Ge tusan i att blanda ihop dem.)

DET FINNS HIERARKIER I DAGENS SAMHÄLLE.
(Paralleller dras till Djingis Khans mongolarmé. Vi får en stund på oss att fundera vilka skillnader det finns mellan dagens samhälle och Djingis Khans armé. Vi kommer med hjälp av läraren fram till att förr kunde inte folket rösta bort Djingis Khan, men idag kan vi rösta bort Reinfeldt.)

POLITIKERNA HAR MAKT. (Men medborgarna och media har också makt.)

Vi får också lära oss att om två olika länder rustar för krig, så blir det till slut krig. Vi får gissa oss till vad som hade hänt om Sovjet och USA aldrig rustat upp för krig. Läraren förklarar att det då hade varit fred mellan länderna. Men det är inget alternativ, fortsätter läraren. Man MÅSTE rusta, förklarar hon och ritar upp en modell för att visa oss svart på vitt, så att alla förstår. Om bara USA hade rustat för krig hade USA vunnit, och vice versa. Vi säger jaha och nickar i samförstånd.

Vi ritar en hierarkipyramid som symboliserar Sverige 2009. Läraren klargör att det finns en elit som har mer makt än andra. Fredrik Reinfeldt är med i eliten. Och ett par tusen andra, såsom chefer för stora själlösa företag. Det är väldigt mycket män i toppen av pyramiden. 94% av befolkningen utgör den stora massan i botten. Där befinner vi oss alla just nu, men vi kan klättra uppåt om vi vill vara en del av eliten.

Vi gör en tabell med för- och nackdelar med kommuniststyre. Trygghet och klasslöshet är bra, men kass yttrandefrihet är dåligt. Dessutom kan de rika bli trötta på att dela med sig av sina rikedomar och flytta från landet. Den avslutande slutsatsen blir att det hela är "en ideologisk fråga hur man tycker att det ska se ut". Fritt fram att vara öppet kommunistisk alltså.

Föreläsningen avslutas och läraren ber oss reflektera över det vi lärt oss. Kanske kan vi diskutera makt, politik och demokrati nästa gång vi ses. Själv är jag fortfarande lite bitter över att jag helt i onödan släpade med mig fyra tunga böcker. (Genuspolisen skvallrar om att endast en av nio författare är kvinna.)

Jag ska maila tågkonduktören och fråga vad jag egentligen behöver läsa på. Min enda farhåga är att jag i svaret kommer att överösas med en lång text om vad makt och politik egentligen är, skräddarsytt för den ambitiösa högskolestudenten.

--------------

FÖRTYDLIGANDE: Jag har ingenting emot läraren. Och kursen kan mycket väl visa sig vara mycket givande. Detta inlägg syftar endast på att ironisera över kursintroduktionens löjligt enkla upplägg. Läraren har i verkligheten ett riktigt namn.

1 kommentar:

  1. Kamrat! Att det hela är "en ideologisk fråga hur man tycker att det ska se ut" råder inga tvivel om. Fritt fram att vara öppet kommunistisk alltså. Det kan du ge dig på! Jag är det både öppet och stolt. Dålig yttrandefrihet visste jag inte att det fanns i ett kommuniststyre, men antingen är jag en paradox när jag är både kommunist och journalist eller så är jag en del av det framtida kommuniststyret med ansvar för att värna om yttrandefriheten lika mycket som jag gör det nu!

    SvaraRadera