torsdag, februari 12, 2009

Tankar om användandet av internet

Photobucket

Det är inte lätt att vara ungdom. 2009 har varenda en tillgång till internet. Den övervägande majoriteten använder en dator dagligen. Som ungdom i Sverige år 2009 är internet en naturlig del av livet och vardagen. Själv lägger jag ner en hel del tid framför datorn varenda dag. Jag använder internet för att klara av mina studier. Där fyller internet en högst motiverad funktion, klart att jag måste kunna klara av mina studier, det kan ingen invända mot. Men sen då? När allt skoljobb är avklarat? Då börjar nya användningsområden att ta vid. Det här är första delen av en serie där jag ger mina reflektioner av internets funktioner och möjligheter.

Jag chattar dagligen med vänner. Men att kommunicera längre stunder i textform känns lite löjligt. Jag har då och då chattat i timmar i sträck (och gör det fortfarande ibland). Med tiden har jag allt mer börjat förakta sådana kommunikationsformer. Jag menar, om jag vill prata med vänner är det oändligt mycket personligare, intimare, trevligare och nyanserat om jag istället gör det i muntlig form. Varför ska jag sitta och skriva det mekaniska "haha" eller trycka på en glad smiley för att visa att jag tyckte något var roligt? Är det inte ofantligt mycket hjärtligare att höra kompisen vika sig av skratt än få :) skickat till sig?

Och hur tolkar jag egentligen :), :D, :O, ;), XD, och :P?
Vad skiljer :) från :D? Är det en fråga om hur mycket man skrattar?
Behöver man ens skratta för att skicka :D?
Och när jag ändå håller på; kan man ha XD som ansiktsuttryck i verkligheten?
Det måste vara fysiskt omöjligt att se ut som ett X med ögonen, och ett D med munnen. Jag vet, nu gör jag mig till lite, klart att jag vet vad alla smileys står för. Klart att jag behärskar chattspråket, jag har ju vuxit in i det. Men det får mig inte att tycka det är mindre avigt. Och då jag inte ens berört alla engelska och svenska förkortningar hit och dit.

Jag förstår mycket väl varför man använder sig av förkortningar av språket. Det ska gå snabbt när man kommunicera. Samtidigt måste alla förkortningar vara allmänt accepterade och motiverade. Om jag chattar med Erik och skriver JSGPTN förstår troligtvis inte Erik att jag ska gå på toaletten nu. Men skriver jag lol förstår han att jag skrattar högt. Men gör jag verkligen det? Oftast inte, lol missbrukas rätt friskt. Jag gillar inte själv att skriva lol, bara tanken känns absurd. Tänk er själva; att med ett enda litet ord få in allt det du kände inför det som var så roligt är en omöjlighet. Dessutom är det skillnad på lol och lol, ett hjärtligt skratt är inte det andra likt. Att ens försöka i skrift beskriva exakt hur roligt något var, och hur mycket man skrattade, är löjligt.

Istället för att skriva "fy fasen vad mycket jag skrattade innan, höll på att dö nästan" räcker det för många med ett lol. Att efter ett roligt skämt eller en underbar anekdot få ett lol till svar känns minst sagt fjuttigt. Det säger ingenting om vad i det roliga man egentligen tyckte vad roligt, hur roligt man tyckte det var, eller om man ens tyckte det var roligt. Jag kan skriva lol som svar för att snabbt och enkelt döda skämtet. Jag kan med ett par snabba tangentbordstryck ljuga om att jag tyckte något var kul, och komma undan med det.
- Okej, visst, det var ju jättekul, men du, hör på det här istället...

Ring upp istället för att spendera timmar framför chatten, tala direkt med vännen. Lyssna på röstläge, tempo, ton och styrka. Även tystnaden kan berätta saker. Tillsammans gör dessa komponenter det muntliga språket vida överlägset det skriftliga. Det är dessutom oändligt mycket ärligare. Ett verkligt leende säger mer än tusen XD.

1 kommentar:

  1. Jag håller med dig. Deeustom tycker jag det är svårt med just uttrycket "lol". Själv använder jag bara det ironiskt och har väldigt svårt att inse att vissa använder det på fullt allvar.. Jag menar, om man säger lol muntligt till en kompis, då menar väldigt få personer verkligen det som bokstäverna står för (Lots Of Laughter) utan "ordet" används med ironi. Hur ska man då kunna veta om personen man chattar med verkligen tyckte det var kul, eller är ironisk? Personligen tycker jag om förkortningen ROFL, men den har jag aldrig sett användas... (Rolling On Floor Laughing)...

    SvaraRadera