söndag, mars 15, 2009

Charmen med brända skivor

Photobucket

Dagens mp3-filer är väldigt praktiska, de tar ingen plats i bokhyllan och riskerar inte att repas sönder i stereon. De är också oerhört opersonliga. Om jag fick 15 låtar i mp3-format skickade till mig som födelsedagspresent skulle jag bli lite besviken. Vad finns hantverket i att skicka några mp3-filer? Vad finns den personliga prägeln i ansiktslösa musikfiler?

Nu påstår jag inte att jag är emot skickandet av filer mellan datorer vänner emellan, tvärtom kan det vara ett smidigt sätt att få tag på ny musik. Det är just den här transportfördelen som talar för mp3-filerna, annars är de fruktansvärt trista. Att visa upp en hylla fylld med skivor du samlat på dig under flera år är otroligt mycket mer imponerande än ett 25 gigabyte stort iTunes-bibliotek. Dessutom är majoriteten av låtarna på iTunes med stor sannolikhet illegalt nedladdade och inte införskaffade med surt förvärvade pengar. Nu är jag medveten om att ingen under 25 år längre köper några cd-skivor, annat möjligtvis än ett par i halvåret för att dämpa nedladdningsångesten. Själv äger jag inte speciellt många cd-skivor och har tappat motivationen för att köpa nya. Det känns lite grann som att kasta pengarna i sjön. Istället har jag all min musik på iTunes och i min iPod Classic. Jag kan till och med titta på skivomslagen i iTunes om jag känner för det. Jag kan titta men inte röra. Allt för att så gott det går ersätta känslan av en fysisk skiva med omslag.

Att bränna skivor verkar ha hamnat lite i skymundan allt eftersom mp3-filerna brett ut sig. Vem går runt med en bärbar cd-spelare idag? Idag är det olika typer av mp3-spelare som gäller, och därmed är det mp3-filerna som används mer och mer. Men fortfarande har ju folk möjlighet att spela cd-skivor i hemmet och i bilen. Vill man kan man alltid importera spellistan från brända skivor in till sitt musikbibliotek på datorn/sin mp3-spelare för att kunna spela den även där. Brända skivor har alltså fortfarande stora användningsområden. Kanske är det bara vi som blivit lite lata och oföretagsamma av oss, kanske har vi insett att skivor är på väg att dö ut och låtsas som att tiden redan är kommen fem år tidigare. Hur det än förhåller sig är det löjligt att försöka hävda att skivor är oanvändbara idag. Och när de väl blir helt utdaterade är det bara att importera in dem i datorn.

Jag tänker själv börja bränna mer skivor till människor i min omgivning. Jag tänker ta mig tid att välja ut låtar och placera dem i den ordning jag tycker är bäst. (Nu förutsätter jag att lyssnaren ignorerar random-funktionen.) Sedan tänker jag fixa till ett snyggt omslag och döpa skivan till något passande. En kreativ och personlig gåva behöver inte kosta många kronor.

3 kommentarer:

  1. Följande mening skulle jag kalla en stor generalisering:

    "Nu är jag medveten om att ingen under 25 år längre köper några cd-skivor, annat möjligtvis än ett par i halvåret för att dämpa nedladdningsångesten."

    Själv är jag 18 och köper visst skivor, så ofta det finns pengar till det. Sen om det blir två i halvåret eller en i månaden, det spelar ingen roll :) Jag kommer alltid att älskar cd-skivor, den fysiska känslan är alldeles för viktig för att förkasta helt och hållet, enligt mig.

    SvaraRadera
  2. Jovisst är det en generalisering, är medveten om att jag överdrev lite där. Men jag tror ändå att det är en mentalitet som är väldigt vanlig bland ungdomar.

    SvaraRadera
  3. Jag gillar generaliseringar men var bara tvungen att påpeka ett undantag :) Jo den mentaliteten är säkerligen väldigt vanlig bland ungdomar, jag har själv märkt hur svårt det är att debattera mot fildelning..

    SvaraRadera