fredag, mars 27, 2009

Intervju med Suburban Kids With Biblical Names


Foto © Henrik Mårtensson

Suburban Kids With Biblical Names bildades 2003 och har sedan dess vunnit fans både inom och utanför Sveriges gränser med sin lättsamma indiepop. Vardagliga händelser beskrivs lekfullt och spontant. Lite spretigt, hopmixat och impulsivt, men alltid med en stor portion charm och glimten i ögat.

Det är fredagskväll i Kalmar. Om ett par timmar ska Peter Gunnarson och Johan Hedberg spela på Söderports café för klubben Popidyll. Soundchecken är klar och biljetterna slutsålda. Grabbarna laddar upp med öl på det billiga vandrarhem de bokat för natten. Det är lite nervöst, kvällens spelning är starten på en månadslång Sverigeturné.

Båda två har sedan barnsben varit frälsta av musik, Johan hamrade friskt på pianon redan på dagis och Peter lärde sig spela fiol på den kommunala musikskolan. Men det var inte förrän flera år senare och diverse olika bandmedlemskap som de båda förortsgrabbarna träffades, under en antirasistgala 1999, på stället Gula Villan i stockholmsförorten Haninge.

- I början hade vi en massa olika band som vi gjorde några låtar var med, säger Peter.

- Det var fantasiband allihopa, till exempel bandet Björn som bara spelade på svenska och försökte låta så mesigt som möjligt. Det var inte så jätteseriöst då och egentligen lärde man sig inte så mycket på det där, det handlade mest om att repa tillsammans, säger Johan.

Vid sidan om alla fantasiband var Peter och Johan medlemmar i banden Chloe och Omaha. En gemensam spelning med ett fusionerat band, Chloemaha, blev lyckad och två band slöts ihop till ett. Bandkonstellationen ändrades från och till, som mest spelade åtta bandmedlemmar samtidigt, något som Peter och Johan upplevde som lite väl många.

- I Chloemaha gjorde vi låtarna tillsammans, alla kom med olika idéer och var med i arbetet. I kontrast till det började vi spela bara vi två, det är mycket lättare att få igenom idéer och det går betydligt snabbare än när vi var åtta stycken, säger Peter.

Genombrottet kom när tidningen Sonic Magazine valde att ta med låten Funeral Face på deras blandskiva som medföljer varje nummer. Efteråt blev bandet uppringda av flera skivbolag, och fastnade för det svenska indie-skivbolaget Labrador Records.

- De hade inga stora planer, det var ingen press på oss att släppa skivor och det gillade jag, vi fick släppa skivor och singlar när de blev klara, säger Johan.

Den nyligen släppta EP:n, endast titulerad #4, innehåller den svenska låten Studenter på flak. Låten skildrar en ångestfylld utekväll på Södermalm för en kille som precis gjort slut med sin tjej.

- Texten är så rak på sak och passar därför bra ihop med det svenska språket, säger Johan.

- Mycket av låtens innehåll går inte att översätta till engelska, låten har så mycket referenser till Sverige och svenska fenomen som människor utanför landet inte kan relatera till, säger Peter.

Senare i år planerar Suburban Kids att släppa sin andra fullängdsskiva. Låtskapandet går i perioder där olika stilar och idéer avlöser varandra. Idéer till nya låtar börjar oftast med en vision om en låt som utformas och produceras helt problemfritt på kort tid. Men så lätt går det sällan.

- Till exempel kan vi skapa en låt som till en början bara innehållet några gitarrer och en maracas, sen lyssnar vi igenom den låten under en veckas tid, så att det till slut låter fruktansvärt. Då går vi tillbaka till studion och hackar upp allt igen. När vi väl hackat upp allting inser vi att det låter ännu värre och går tillbaka till den ursprungliga versionen. Sen gör vi om den versionen i en månads tid innan vi går över till nästa låt, säger Johan.

- När vi gjorde den förra skivan tog vi ledigt en månad, och jobbade med skivan på heltid. Nu gör vi skivan på fritiden, det brukar bli en till två gånger i veckan, oftast kvällstid, säger Johan.

Utanför alla bandaktiviteter finns också ett vardagsliv, Peter pluggar till arbetsterapeut och Johan jobbar på en dagverksamhet för dementa.

- I en bättre värld skulle jag inte ha något emot att leva på bandet, säger Johan och får medhåll från Peter.

- Det är en jädra massa tillfälligheter som gör att vissa kan leva på musiken. Är man realistisk så är det ju inte det lättaste, säger Peter.

1 kommentar:

  1. Hej! Ja, jag var där och tog lite bilder för Barometern. Det var en fin kväll. Så du läser i Kalmar? Känner du Mi? Själv har jag lämnat stan och är nu tillbaka i Sunkan.

    SvaraRadera