onsdag, mars 11, 2009

Objektivt

Photobucket

Idag ringde jag hem för att gratulera min mamma på 45-årsdagen. Det slutade med att jag beslöt mig för att åka hem till familjen på den halländska landsbygden. Egentligen hade jag tänkt åka hem imorgon, men mamma övertalade mig att få ännu lite mer tid hemma. Jag behöver inte åka hem förrän på söndag, vilket känns otroligt skönt.

Som alltid har jag med mig kameran hem. Tänkte försöka bli ännu mer aktiv i mitt fotograferande, att ha med mig kameran mer i min vardag. Plötsligt kan den mest vardagliga platsen eller saken visa sig vara värd att förevigas. Ofta handlar det om att försöka se ur ett annat perspektiv, eller med andra ögon om man så vill. Ibland räcker det att fota ur en annan vinkel, ibland krävs det lite mer. Kanske är tidpunkten på dagen fel för rätt ljuseffekt, kanske finns det störande element som måste tas bort, kanske är kamerainställningarna felinställda. Det här är något jag inte alltid upptäcker på plats första gången, det kan ibland ta sin tid innan jag hittar tillbaka till ett motiv för ett nytt försök.

Att få till en bra bild på något som tidigare avfärdats som grått och trist är som att motbevisa sin egen inställning till vad som är vackert. I förlängningen handlar det om att omdefiniera sina egna estetiska ramar. Då blir fotograferandet en än mer kreativ och utvecklande sysselsättning.

Jag tror att det är bra med begränsningar för att utveckla ett kreativt tankesätt. Jag äger bara ett objektiv till min Canon 400D, det vanliga 18-55mm. Nu beror det visserligen mer på snålhet än ett brinnande engagemang för kreativa processer, men hursomhelst tror jag att den här begränsningen gynnat min kreativitet. Jag behöver inte joxa med en tung kameraväska full av objektiv varje gång jag ska ut och fota lite. Jag vet precis vad mitt objektiv klarar av, och vad det inte klarar av. Jag struntar i att krångla med olika objektiv hit och dit, och tvingas därför anstränga mig mer i att till fullo göra något bra av begränsningarna, eller åtminstone det bästa av förutsättningarna. Det tvingar fram ett kreativt tänkande.

Nu ska jag inte påstå att jag inte vill ha fler objektiv, visst vill jag det. Och visst svimmar jag nästan varje gång jag ser prislappen. Men hade jag varit stenrik hade jag köpt på mig ett tiotal objektiv, bara för att jag har råd. Sen hade jag hyrt mig en snubbe som hade fått bära runt på mina kameraväskor. Och varför inte en kameraexpert när jag ändå håller på? En riktig nörd inom området som berättar vilket objektiv jag ska använda i varje enskilt läge. Själv trycker jag bara på avtryckaren och vips så har jag tagit en bild. Nu är jag inte stenrik och knäpper vidare med mitt enda objektiv troget påkopplat. Gamla Bettan duger än.

1 kommentar: