söndag, april 26, 2009

lördag, april 25, 2009

Ligger Norrland i Sverige?

Photobucket

Norrland är som en vit fläck på min mentala karta över Sverige. Jag har nämligen aldrig vistats längre norrut än nordligaste Värmland. Som vi alla kommer ihåg från mellanstadiets geografilektioner ligger Värmland i landsdelen Svealand. Med anda ord är det en bit kvar av Sverige efter Värmland, grovt räknat runt 100 mil (en del av dem utgörs dock av det oexotiska Dalarna).

Många invånare i södra Sverige skulle antagligen dra Sveriges mittpunkt vid Stockholm. Stockholm är ju huvudstaden och tycks ligga ganska strategiskt mitt i landet, eller åtminstone så långt upp i landet att man automatiskt tolkar det som mitt i Sverige. De lite mer geografiskt orienterade gissar kanske på Gävle, som också är på tok för långt söderut. I själva verket är det Sundsvall som ligger ganska precis på Sveriges mittpunkt, ett faktum som känns lite märkligt för någon söderlänning. Tanken på att det finns lika mycket till av Sverige på andra sidan Sundsvall ger i vissa fall upphov till lätt hjärnskrynkling. Så avlångt kan väl Sverige ändå inte vara?

Norrland är stort, så stort att det knappt lönar sig att i siffror visa dess storlek. För någon som hela sitt liv bott i södra Sverige ter sig storleken så ofantlig att det inte riktigt går att gestalta i huvudet. Norrland upptar faktiskt 59 procent av Sveriges yta. Bara den siffran är absurd för alla oss i södra Sverige. 59 procent känns för mycket, på tok för mycket. Som om någon på Lantmäteriet blivit mutad av Sametinget.

Mer än halva Sveriges yta är alltså norrländskt, något som går emot söderlänningarnas världsbild. För oss är Norrland en ganska liten del av vårt land. Då menar jag inte till ytan, klart att vi vet att Norrland är stort och vidsträckt (även om vi knappast vet HUR stort det är). Istället syftar jag på Norrlands roll i övriga Sverige, som ofta upplevs som rätt liten nere i söder. Vi tycks knappt ha något utbyte alls med Norrland, vare sig socialt, kulturellt eller ekonomiskt. Nu överdriver jag naturligtvis en del, men likväl ligger Norrland i periferin av vår mentala Sverigekarta.

Om någon från södra Sverige får i uppgift att skriva ner vad denne associerar med Sverige är jag ganska säker på att Stockholm, Göteborg, Malmö, Småland, Volvo, jordbrukslandskap, skogar, älgar, kungahuset, SJ, Skåne och IKEA hör till de vanligaste svaren. Förmodligen ligger Umeå, Sundsvall, fjäll, berg, Lappland, samer och norrländsk dialekt längre ner på listan. Jag tror främst det beror på, som jag tidigare varit inne på, att Norrland känns så avsides och inte har tillräckligt mycket gemensamt med övriga landet. Det är ungefär som om Norrland vore ett eget rike, helt avskiljt från resten av Sverige. För en göt- eller svealänning är det alltså inte helt självklart att sätta likhetstecken mellan Norrland och Sverige.

Vi ser Norrland som något stort område som ser ungefär likadant ut överallt. En massa fjäll fulla av renar och tre invånare per kvadratkilometer. Ett hundratal småsamhällen med 8 mil till större tätort med Systembolag och Ica. En mentalitet som säger att män ska ut och jaga djur i skogen varenda helg. Industrisamhällen där alla jobbar på samma storföretag och vart fjärde år går och röstar rött. Långsamma dialekter och en svaghet för pälsmössor och renkött. Jag skulle kunna fortsätta räkna upp generaliseringar och fördomar, men jag tror jag visat på tillräckligt många av de grövsta.

Denna skeva bild av det område vi kallar Norrland skapar alltså en distans mellan götlänningar/svealänningar och norrlänningar, en "vi och dem"-mentalitet. Vi tycker att vi inte alls är som vildarna uppe i norr. Istället är vi betydligt mer kultiverade med våra Stureplansbrats, spettekakor, grönkålsbyttor, raggarfestivaler, fotbollshuliganer, grötiga dialekter och bakåtslickade frisyrer.

Kanske är det lika bra att bara acceptera att Sverige är ett stort och avlångt land med ganska stora skillnader mellan folks livsstilar. Det blir inte bättre av att vara fientligt inställd mot samen med snusdosan i byxfickan, geväret över axeln och skotern på bakgården. Inte heller ska någon kasta glåpord åt Stockholmsbratsen med välkammade frisyrer, glänsande bilar från Italien och en pappa som betalar allt. Vi bor ju trots allt i samma land, och mångfald är alltid positivt.

fredag, april 24, 2009

måndag, april 20, 2009

Timmen då allt var så annorlunda

Photobucket

Photobucket

Photobucket

Earth Hour i Kalmar, 28 mars 2009. Det blev ett par fräcka bilder med hjälp av mitt stativ och slutartider att dö för.

söndag, april 19, 2009

Reflektioner kring Morden i Midsomer

Photobucket

Den engelska deckarserien Morden i Midsomer är troligen bekant för de flesta vana tv-tittare i vuxen ålder. Möjligen undantaget pensionärer som inte orkar med att läsa textningen. Idag såg jag klart på ett av avsnitten som utkommit på dvd. Jag har för mig att den följde med ett nummer av Aftonbladet för några månader sedan. Först igår beslutade jag mig för att ge den en chans, engelska deckarserier hör inte till min vardagliga underhållning.

Hela avsnittet (eller kanske dubbelavsnittet?) varade i 100 minuter. I början trodde jag aldrig att jag skulle kunna hålla intresset uppe. Kanske var det omslaget på dvd:n som avskräckte med torftigt typsnitt, bleka bilder och en plikttroget spänningshöjande redogörelse av handlingen;

"Under det sömniga bylivets lugna yta lurar mörka hemligheter, skandaler och ren ondska."

Redan här utlovas alltså mörka hemligheter, skandaler och ren ondska. Alla medelålders bokmalar blir redan här utspelta av deckarglädje. Själv är jag aningen mer reserverad i mina förväntningar, även om "ren ondska" naturligtvis alltid är hett stoff.

Vad bjuds jag då på? Tja, det är det vanliga upplägget; någon dör en minut in, till synes helt oförklarligt. Den halvgamla poliskommissarien Barnaby börjar nysta i lösa trådar tillsammans med en minst 20 år yngre inspektör, Troy.

Jag misstänker starkt att Troys enda funktion i serien är att vara den någorlunda attraktiva mannen, för någon förmåga till grundläggande polisarbete verkar han inte besitta. Tvärtom är han usel på det mesta från att förhöra misstänkta till att köra bil. Dessutom verkar han i smyg tävla mot sin åldrande kollega i att ha på sig den mest smaklösa slipsen på jobbet. Och med en frisyr som inte ens går hem på den engelska landsbygden gör han ett något styltigt intryck. Visserligen kanske jag är helt fel målgrupp; medelålders deckarfantaster tycker säkert att Troy är ungdomlig och ståtlig.

Herr Barnaby är rörande yrkeskompetens Troys raka motsats. Här presenteras en superpolis med en oerhörd förmåga att lösa och pussla ihop de mest ologiska och långsökta ledtrådarna. Barnaby har alltid ett lugn över sig och behöver bara tänka till ordentligt för att komma vidare i fallet. Visst möter han motgångar och svårigheter, men han tycks alltid veta precis vad som ska göras. I den åldern skulle han kunna ägna dagarna åt att rita fina kryss över dagarna i kalendern och räkna ut exakt hur många timmar, minuter och sekunder han har kvar att arbeta innan pensionen. Men Barnaby är ingen sådan polis. Barnaby är en arbetsnarkoman som vägrar släppa taget om ett fall förrän det är löst.

Även om han kanske inte vill erkänna det skulle Barnaby aldrig klara sig utan sin fru. Joyce Barnaby ser till att ha maten på bordet när mannen kommer hem från jobbet. Köket verkar vara hennes hem, som tittare ser man aldrig henne annat än i köket och i sängen innan läggdags.

En dag i Joyce Barnabys liv ser ut ungefär så här:

8 timmar av sömn (som ibland störs av att makens arbetskamrater ringer mitt i natten och att maken drömmer mardrömmar)

14 timmar av väntande på att maken ska komma hem (står i köket och tittar med tom blick ut mot garageuppfarten)

1,5 timmar av matlagning och middag (maken är snäll och låter henne oftast själv få ta sig en matbit när hon ändå har lagat till honom)

0,5 timme av sängläsning (då vill maken oftast diskutera hans nya jättespännande mordfall och struntar fullständigt i om hans fru vill ha en stund för sig själv)

---

Jag kommer förmodligen att skriva ytterligare ett inlägg med fler tankar under den kommande veckan.