lördag, april 25, 2009

Ligger Norrland i Sverige?

Photobucket

Norrland är som en vit fläck på min mentala karta över Sverige. Jag har nämligen aldrig vistats längre norrut än nordligaste Värmland. Som vi alla kommer ihåg från mellanstadiets geografilektioner ligger Värmland i landsdelen Svealand. Med anda ord är det en bit kvar av Sverige efter Värmland, grovt räknat runt 100 mil (en del av dem utgörs dock av det oexotiska Dalarna).

Många invånare i södra Sverige skulle antagligen dra Sveriges mittpunkt vid Stockholm. Stockholm är ju huvudstaden och tycks ligga ganska strategiskt mitt i landet, eller åtminstone så långt upp i landet att man automatiskt tolkar det som mitt i Sverige. De lite mer geografiskt orienterade gissar kanske på Gävle, som också är på tok för långt söderut. I själva verket är det Sundsvall som ligger ganska precis på Sveriges mittpunkt, ett faktum som känns lite märkligt för någon söderlänning. Tanken på att det finns lika mycket till av Sverige på andra sidan Sundsvall ger i vissa fall upphov till lätt hjärnskrynkling. Så avlångt kan väl Sverige ändå inte vara?

Norrland är stort, så stort att det knappt lönar sig att i siffror visa dess storlek. För någon som hela sitt liv bott i södra Sverige ter sig storleken så ofantlig att det inte riktigt går att gestalta i huvudet. Norrland upptar faktiskt 59 procent av Sveriges yta. Bara den siffran är absurd för alla oss i södra Sverige. 59 procent känns för mycket, på tok för mycket. Som om någon på Lantmäteriet blivit mutad av Sametinget.

Mer än halva Sveriges yta är alltså norrländskt, något som går emot söderlänningarnas världsbild. För oss är Norrland en ganska liten del av vårt land. Då menar jag inte till ytan, klart att vi vet att Norrland är stort och vidsträckt (även om vi knappast vet HUR stort det är). Istället syftar jag på Norrlands roll i övriga Sverige, som ofta upplevs som rätt liten nere i söder. Vi tycks knappt ha något utbyte alls med Norrland, vare sig socialt, kulturellt eller ekonomiskt. Nu överdriver jag naturligtvis en del, men likväl ligger Norrland i periferin av vår mentala Sverigekarta.

Om någon från södra Sverige får i uppgift att skriva ner vad denne associerar med Sverige är jag ganska säker på att Stockholm, Göteborg, Malmö, Småland, Volvo, jordbrukslandskap, skogar, älgar, kungahuset, SJ, Skåne och IKEA hör till de vanligaste svaren. Förmodligen ligger Umeå, Sundsvall, fjäll, berg, Lappland, samer och norrländsk dialekt längre ner på listan. Jag tror främst det beror på, som jag tidigare varit inne på, att Norrland känns så avsides och inte har tillräckligt mycket gemensamt med övriga landet. Det är ungefär som om Norrland vore ett eget rike, helt avskiljt från resten av Sverige. För en göt- eller svealänning är det alltså inte helt självklart att sätta likhetstecken mellan Norrland och Sverige.

Vi ser Norrland som något stort område som ser ungefär likadant ut överallt. En massa fjäll fulla av renar och tre invånare per kvadratkilometer. Ett hundratal småsamhällen med 8 mil till större tätort med Systembolag och Ica. En mentalitet som säger att män ska ut och jaga djur i skogen varenda helg. Industrisamhällen där alla jobbar på samma storföretag och vart fjärde år går och röstar rött. Långsamma dialekter och en svaghet för pälsmössor och renkött. Jag skulle kunna fortsätta räkna upp generaliseringar och fördomar, men jag tror jag visat på tillräckligt många av de grövsta.

Denna skeva bild av det område vi kallar Norrland skapar alltså en distans mellan götlänningar/svealänningar och norrlänningar, en "vi och dem"-mentalitet. Vi tycker att vi inte alls är som vildarna uppe i norr. Istället är vi betydligt mer kultiverade med våra Stureplansbrats, spettekakor, grönkålsbyttor, raggarfestivaler, fotbollshuliganer, grötiga dialekter och bakåtslickade frisyrer.

Kanske är det lika bra att bara acceptera att Sverige är ett stort och avlångt land med ganska stora skillnader mellan folks livsstilar. Det blir inte bättre av att vara fientligt inställd mot samen med snusdosan i byxfickan, geväret över axeln och skotern på bakgården. Inte heller ska någon kasta glåpord åt Stockholmsbratsen med välkammade frisyrer, glänsande bilar från Italien och en pappa som betalar allt. Vi bor ju trots allt i samma land, och mångfald är alltid positivt.

2 kommentarer:

  1. vill du veta en hemlis... norrland är typ som här, fast kallare...

    SvaraRadera
  2. Intressant inlägg - och långt! Men å andra sidan skulle man ju kunna skriva huuur långt som helst om Norrland vs resten av Sverige...

    Och britta från boden har nog ganska rätt i det hon skriver ;)

    SvaraRadera