söndag, maj 24, 2009

En helg med släkten, del 1

Photobucket

Detta inlägg är första delen i en liten serie om min helg med släkten. Formen skiljer sig lite från mina föregående inlägg. Det är väldigt detaljerade redogörelser för vad gör, pratar om och tänker på. Det är lite lätt ironiskt och ganska lättsamt, som det brukar vara. Kommande delar anländer så fort de är färdigskrivna.


I fredags kväll åkte jag tåg till Emmaboda. Där mötte jag min pappa och farfar på stationen. Hela familjen hade samlats hos mina farföräldrar för att fira farfars födelsedag. Egentligen fyllde han i onsdags, men eftersom att resten av släkten inte enbart består av pensionärer är det svårt att fira på en vardag. Jag fick skjuts ner till farfar och farmors hus, pappa körde och farfar satt bredvid.

Jag klev ur bilen och hängde med farfar in i huset. Farfar gick bara in för att hämta sitt bankomatkort och gick sedan direkt tillbaka till bilen där pappa väntade. Det är tradition att farfar och pappa åker iväg till bensinmacken och tankar upp bilen varje gång vi kommer på besök.

Väl inne i huset kramade jag om farmor och resten av min familj, men inte samtidigt. Mackor och pålägg stod på bordet. Jag åt säkert sex mackor, för två deciliter gulaschsoppa till lunch, ett par timmar tidigare, hade inte mättat särskilt mycket.

Min lillasyster Lina ville gå till en av Emmabodas lekplatser, men ingen visade något intresse av att följa med henne. Till slut gick jag och min bror Anton ut med vår rastlösa syster. Vi gick till ER-sjön mitt i Emmaboda, namngiven efter en förmögen man som sponsrade hela anläggandet av sjön på 50-talet. Men man kan inte bada i ER-sjön, för bottnen består bara av lera. Istället får invånarna nöja sig med att spatsera kring sjön och titta på änderna. Vill man bada finns Öland sex mil bort.

Anton och jag tittar på vår syster leker lite förstrött på en lekställning. Fem minuter senare tröttnar både vi och hon. Vi bestämmer oss för att fortsätta promenaden i Emmaboda och går upp mot Bjurbäcksskolan, Emmabodas största (och kanske enda riktiga) skola. Tre barn leker på linbanan, den enda aktiviteten min syster uppskattar på Bjurbäcksskolans skolgård. Vi väntar ut dem genom att titta på när de åker linbana, alla tre samtidigt. Efter någon minut cyklar de därifrån och Lina skiner upp. Hon åker ett par gånger. Jag och Anton åker också, mest för att slippa tjat och gnäll om tråkiga storebröder.

Vi går vidare, upp mot Emmabodas fotbollsplan. Emmaboda är inte speciellt bra på fotboll, men en gång i tiden slog dem Kalmar på hemmaplan inför 6 000 åskådare. Det var Emmabodas största sportsliga ögonblick, enligt farfar. Vi tre syskon inspekterar avbytarbåsen, de ser helt okej ut. Anton berättar att hemorten Långås har satsat på sin fotbollsplan. Nya mål och lite sånt. Kul med upprustning. Fast planen är fortfarande full av maskrosor.

Vi besöker den relativt nya konstgräsplanen i Emmaboda. Känns ovanligt mjukt för att vara konstgräs, men det kanske bara är bra. Det ser i alla fall frodigt och grönt ut, fastän det är roligare med äkta vara. Jag och Anton förklarar för Lina att gräset inte är gräs. Hon tror inte på oss och försöker sig på att dra upp några strån. Det går inget vidare.

1 kommentar:

  1. Numera är konstgräs både mjukare och mer naturtroget än förr. Det är inte ovanligt att människor tror att konstgräset är äkta. Gå gärna in på www.konstgrasexperten.se för att se det senaste inom konstgräs.

    SvaraRadera