tisdag, juni 16, 2009

En isglass utan smak

Photobucket

Jag äter isglass på pinne. Längst upp är den röd, i mitten gul och längst ner grön. Men bortsett från färgen innebär skiftningarna inte någon förändring. Isglassen smakar detsamma rakt igenom, det vill säga precis ingenting. Visst är den kall, men det är knappast en smak. Möjligen skulle man kunna sträcka sig till att isglassen smakar is, men det känns ju lite löjligt. Klart att isglassen smakar is.

Men varför bara is, frågar sig den engagerade glasskonsumenten. Jag vet inte riktigt själv. Men med lite fantasi kommer vi långt. Vi målar upp ett scenario med ett styrelsemöte på det stora själlösa glassföretaget.

14:34, mitten av januari, i ett grått konferensrum någonstans i Mellansverige.

- Hur ska vi göra med isglassförsäljningen? Den störtdök ju förra året. Vi måste vara förberedda inför sommaren.

- Vi skulle ju kunna lansera en ny isglass. Något som verkligen går hem i stugorna.

- Jovisst, men det ska ju gå med vinst också. Du kommer väl ihåg det där vi gick igenom om utbud och efterfrågan?

- Jadå, och sedan måste vi skapa en attraktiv produkt.

- Har du själv några idéer om hur vi ska skapa en attraktiv isglass?

- Satsa på färgerna gul, röd och grön. Det ska se lite lagom skrikigt ut. Sen måste det vara billigt för barnfamiljer. Tänk storpack, tänk fyllda frysfack och snoriga 5-åringar.

- Och hur har du tänkt att vi ska finansiera en helt ny isglass? Du vet mycket väl att det kostar skjortan att ta fram nya smaker och till slut kunna lansera den på marknaden. Dessutom har vi bara ett par månader på oss innan försommaren är här.

- Vi skiter i smakerna. Ungarna känner ändå inte skillnaden.

- Är du seriös? Jag menar, Rune, det där funkade -87, men knappast 2009. Vi lever i en ny tid, det går inte att sälja en isglass utan smak.

- Tro mig, Hasse, det går alldeles utmärkt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar