söndag, augusti 30, 2009

Jobb eller arbetslöshet? (Två år till examen)

Photobucket

Jag har två läsår kvar på Högskolan i Kalmar. En tredjedel av tiden är redan avklarad, 80 veckor, 400 skoldagar och tusentals timmar återstår. Nu låter det som om min utbildning vore något slags straff som jag måste avtjäna, men så är det inte riktigt. Jag har själv valt den här utbildningen, den var till och med mitt förstahandsval. Ändå kan jag inte låta bli att längta till friheten som examen innebär.

Tänk att kunna välja och vraka bland jobben på Sveriges alla rikstäckande medier. I verkligheten är det tvärtom; här handlar det om att få veta att man suger på att skriva, att tidningsdöden har slagit till på allvar, att man är välkommen tillbaka om ett år, att alla gubbar i medelåldern fortfarande har ett par verksamma år kvar, att man borde ha utbildat sig till ett yrke där arbetsmarknaden inte är stendöd.

Jag vet att jobbmöjligheterna för journalister är få på grund av överskott på arbetskraft. Det är naturligtvis inte roligt, men inte tänker jag ge upp på förhand för att jobben sviker. Istället gäller det att slå sig fram på egen hand, med armbågar, anteckningsblock och och fina uppsatser. Det kommer säkert bli en del slagsmål om jobben när vår årskull (inräknat alla andra liknande utbildningar) tar examen och förväntas få in en fot på den överbelastade arbetsmarknaden. Det är med skräckblandad förtjusning jag ser framför mig hur forna klasskamrater sprider lögner, förfalskar betyg och avbokar varandras arbetsintervjuer.

Nu är det väl knappast frågan om en blodig kamp om överlevnad, men ett segt kösystem där alla förväntas jobba med annat i fem år är illa nog. Vi vill ju ha jobb, det är inte som efter gymnasiet då det fortfarande var okej att gå och slöa i ett par år. Egentligen borde jag inte klaga, för jag har alltid vetat hur det ser ut. Men nu, när jag börjar utbildningens andra år, kommer ångesten sakta men säkert krypandes.

Nu är det visserligen två år kvar, men chansen att läget har förbättrats radikalt är ganska liten. Det sista hoppet var svininfluensan, men inte ens den verkar beröra journalistkåren.

1 kommentar:

  1. Och du säger att du har ångest?? Du vet vad du vill jobba med, du går på högskola och får bidrag och sånt, medan jag sitter och biter ner naglarna och ser hur pengarna på sparkontot krymper för varje månad, och idioterna på arbetsförnedringen undrar om jag har arbetsintyg för jobbet hos mamma och pappa. Om du har ångest över hur arbetsmarknaden ser ut, borde du vara här ute, mitt i den, och se vilken ångest man har då.

    SvaraRadera