onsdag, augusti 19, 2009

Way out West 2009 - Artisterna

Photobucket

Way out West 2009 blev den hittills bästa festivalen i mitt liv. Visst regnade det lite väl mycket på lördagen och visst hade det kunnat få vara några grader varmare på kvällarna, men jag ska inte klaga. Det blev en hel del ändringar i mitt planerade spelschema, men det gjorde inte så mycket och var egentligen ganska väntat. Allt handlar om prioriteringar och när festivalen väl var över hade jag sett mer än tillräckligt många akter. Låt oss gå rakt på sak med tre av festivalens höjdpunkter:

Blitzen Trapper


Hela festivalen inleddes för min del med Pusterviksbaren på torsdagskvällen. Efter ett halvdant Sonjagon och ett betydligt bättre Deportees var det dags för Blitzen Trapper att göra entré på den lilla scenen. Vi stod sedan en dryg timme längst fram och lyckades behålla platserna hela tiden, vilket verkligen var värt mödan. Med en fin mix av folk, rock och country har bandet skapat sig ett någorlunda originellt sound. Spelningen når klimax när frontfiguren Eric Earley presenterar hiten Furr och publiken sjunger med efter bästa förmåga. En hel drös med svängiga låtar, de flesta från det senaste albumet, ser till att hålla publikens intresse på topp. Bandets sexmannaformation ersätts efter hand av en mer stillsam tremannashow. Trots att det ibland blir lite väl tydligt att bandet inte har en oändlig mängd låtar, är det få låtar som känns onödiga och medelmåttiga. Sammantaget bjöd Oregon-sextetten på en underbar uppvisning med experimentell folk-rock för kräsna indiekids.

Vampire Weekend

Kvartetten från Columbia University, New York, har bara släppt ett album men är redan väl etablerade som ett indiepopalternativ av den hetsigare typen. Den självbetitlade första skivan innehåller starka singlar som Oxford Comma, A-Punk och Mansard Roof. Under spelningen halar sångaren Ezra Koenig självsäkert upp dansanta pophits såsom de tre ovanstående för att värma upp publiken. Jag kommer på mig själv med att undra hur många låtar gruppen klarar av att leverera, men då börjar Ezra presentera ett par nya låtar från den kommande andra skivan. De nya låtarna har absolut potential till att bli stora i indiekretsar, men i hällregnat på Way out West har publiken svårt att ta till sig helt färska låtar. Istället för att jubla, klappa i takt och sjunga med i refrängen nöjer sig många med att digga lite med fötterna till det nya materialet. För ett så färskt band som Vampire Weekend är det inte alls ett dåligt betyg. Och den kommande skivan blir säkert precis så bra som jag förväntat mig.

[ingenting]

Ta Kent, släng bort den svulstiga ljudproduktionen och den arroganta attityden och lägg till ärliga popambitioner så hamnar du inte så värst långt ifrån [ingenting]. Under spelningen växlas mer ösiga rocklåtar med lugna balladduetter. Placeringen på spelschemat, precis bredvid texmex-rockiga Calexico tidigt på lördagseftermiddagen, är knappast den bästa. Ändå lyckas [ingenting] ganska väl med att behålla sin publik. Det snackas en del om nya skivan Tomhet, idel tomhet och vi får lagom smygglimtar för att bli smått intresserade. Melankolisk pop på svenska när den är som bäst.

---

Det här inlägget är slutet på serien om min festivalsommar. Från och med nu kommer jag att återgå till mer varierande ämnen och kan förhoppningsvis uppdatera lite oftare. Ni läsare som inte är stora fan av musik och/eller festivalliv kommer säkert jubla av glädje, och för er andra har jag ett tips. Det är nämligen såhär att jag och min gode vän Erik (som jag startade den här bloggen med) har skapat en ny blogg tillsammans. The Goodbye Look är en blogg med fokus på kultur, mestadels musik och film. Ni behöver inte oroa er för Waltz for Thoughts, här fortsätter jag att skriva som vanligt. Men tankevalsen är inte rätt blogg för seriösare musikrecensioner, därför har jag valt att utvidga mitt skrivande. Jag hoppas att alla ni som är det minsta intresserade av kultur besöker bloggen. Just nu har vi rätt få besökare (vi har ju nyss startat upp) och tar gärna emot åsikter och synpunkter på bloggen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar