måndag, september 28, 2009

Dagens uppdateringshets

Photobucket

Dagens tonåringar och ungdomar är den första generationen som växer upp med ett utvecklat internet. Deras barndom och ungdomstid är ur flera avseenden säkert lik deras föräldrars, men också väldigt olik. År 2009 har de flesta sedan länge tillgång till bredband med hygglig hastighet. Internet ska gå snabbt, för internet är en del livet och i livet finns inga laddningstider. Denna sociala digitalisering har lett till en uppdateringshets bland internetgenerationen. Varje dag tänker tusentals unga svenskar ungefär så här:

Vad har hänt på Facebook den senaste timmen?
Vem har lagt upp nya bilder på Bilddagboken?
Vad har hänt på mitt favoritforum?
Har jag fått mail nyligen?
Vad har twittrats idag?
Vem har bloggat idag?

Har jag missat något? Snälla, säg att jag inte har missat något. Det vore så tråkigt att släpa efter. Vad ska andra tro om jag helt plötsligt slutar vara uppdaterad på internet? Kommer de tro att jag är deprimerad, bakåtsträvande eller bara en vanlig förlorare som hellre läser böcker. Jag måste vara uppdaterad, alla måste vara uppdaterade. För internet vilar aldrig. Det uppdateras hela tiden, varje sekund händer något.

Vad händer nu, nu och nu? På internet räknas aktualitet i sekunder och minuter. Är du inte där när det händer är det för sent. Glöm att komma en timme för sent. Då är allt redan över, ridån har gått ner och hypen har lagt sig. Interaktivitet är ett osnyggt begrepp, men ändå tillräckligt passande för att sammanfatta orsaken till dagens uppdateringshets. På internet är interaktiviteten så hög att det blir så tydligt när någon inte är med i uppdateringstempot. Du lämnar spår efter dig, digitala avtryck av att du varit där och upplevt något. Ibland är spåren bara någon cookie, ibland är det en kommentar, en bild eller ett blogginlägg. Det är inte som att läsa dagstidningen, där du möjligen ägnar dig åt en kvarts soduko eller korsord. På internet vill du visa hela världen vad du har upplevt.

Internet lever inte i dåtid. Det enda som betyder något är presens. Begreppet "nu" är en av kärnorna i dagens internetkonsumtion. Visst, klart att du kan titta på ett fem månader gammalt klipp på Youtube, eller läsa årsgamla blogginlägg. Men räkna inte med någon respons på din interaktivitet, eller med några extra statuspoäng till din internetidentitet. Veckor är sekler och månader är millennium. För att bli populär och framgångsrik på internet måste du leva i nuet.

Syns du inte så finns du inte. Har du inte Facebook har du inga vänner. Har du inte Twitter är du gammalmodig och teknikrädd. Är du inte uppdaterad är du ointressant. Livet på internet är hårt och hänsynslöst. Det är en värld där popularitet mäts i antalet vänner på Facebook, hur många som läser din blogg och hur många kommentarer du får på dina bilder. På internet mäts ditt värde i statistik, siffror som berättar exakt hur framgångsrik du är. Aldrig förr har Sveriges alla tonåringar och ungdomar kunnat exponera hela sitt liv för resten av världen. Aldrig förr har det varit så enkelt att marknadsföra sitt namn, sitt liv och sin identitet. På gott och ont, naturligtvis.

För att förtydliga; jag överdriver en smula om uppdateringshetsen, likaså om internetmentaliteten. Men trots det tror jag att väldigt många tycker det är jobbigt att inte vara uppdaterad på vad som händer på internet. Så visst innebär internet en social press, ett ofrånkomligt tvång att veta vad som händer, trots att det inte sällan rör sig om oviktiga och alldagliga saker. Själv försöker jag undvika den värsta stressen så gott det går, med varierat resultat.

2 kommentarer:

  1. När det är på tal, kan någon förklara detta för mig?:
    De jag känner med t.ex facebook, (jag har inte det, bakåtsträvare som jag är) har en massa "vänner" som de träffat typ en halv gång, som de inte gillar, som de är vänner med "bara för att"... Vad är poängen med att låtsas vara vän med människor man inte gillar? Finns det en poäng, eller är det bara status som gäller?

    SvaraRadera
  2. sv:
    vad skönt att höra att det löste sig!
    men det är lite det som är poängen,
    att skriva i andra person.

    SvaraRadera