tisdag, september 22, 2009

Livet som filmande reporter

Photobucket

Det är måndag kväll och jag är helt slut i helt kroppen.
Min halvklass i journalistik har en videokurs och jag är videoreporter hela veckan.
Jag har varit i skolan från 8:30 till 18:00 och bara ätit en baguette till lunch, plus ett par kaffekoppar under dagen och en chokladboll till fikat.

Dagen började med redaktionsmöte. Jag och Jocke fick i uppdrag att göra ett knäck om Kalmar FF:s guldchanser efter förlusten mot Örebro. Jag kan nästan ingenting om fotboll och kände mig lätt idiotisk när vi väl satte oss ner för att brainstorma fram upplägg, vinkel, intervjupersoner och frågor. Som tur var kan Jocke betydligt mer om både fotboll och Kalmar FF. Vi går in på lagets hemsida och kollar om någon träning äger rum idag. Jovisst, 15:30 drar den igång. Visserligen är det väldigt sent med tanke på att den direktsända redaktionssändningen, där alla inslag medverkar, sänds 17:00. Vi bestämmer oss för att göra grejen i alla fall och siktar på att bli klara med redigeringen i tid.

Klockan är inte ens tio och vi har ingenting att göra på flera timmar. Paulina från klassen behöver en kameraman (Jocke) och en chaufför (jag) för ett knäck. Vi ger oss iväg till Varvsholmen med en av skolans hyrbilar. Vi ska på en presskonferens (min första riktiga) om en rankinglista av Sveriges 30 största högskolor. Högskolan i Kalmar placerar sig på en artonde plats, en förbättring med fyra placeringar jämfört med förra året. Vad som också är intressant med rapporten, ur lokaljournalistisk synvinkel, är att Växjö Universitet placerar sig på fjortonde plats. Högskolan i Kalmar och Växjö Universitet blir vid årsskiftet Linnéuniversitetet, något som upphovsmännen till rankinglistan tror kommer gynna båda. Presskonferensen tog en timme, och jag kan inte påstå att det var överdrivet intressant att bara stå och hålla en mikrofon alternativ stå och glo vid kameran. Det är vi tre studenter, en snubbe från SVT:s Smålandsnytt och en kvinna från Barometern. Den enda som ställer frågor är kvinnan från Barometern. Vi packar ihop kamerautrustningen och åker tillbaka till skolan med tillräckligt material.

På skolan slår jag mig ner i redaktionsrummet och bläddrar igenom tidningen. Min redaktör Johan har inget uppdrag åt mig. Vi scannar internet efter lokala nyheter. Björn, som är programledare under sändningen, upptäcker nyheten om att fotbollsklubben Kalmar IFK har fått inbrott i klubblokalerna. Jag beordras att sticka dit själv med kamera och stativ och fixa lite klippbilder till ett telegram som Björn kommer läsa upp i 17-sändningen. Kalmar IFK har fotbollsplaner precis bredvid högskolelokalerna och jag släpar med mig kameraväskan till fots.

Först ser jag inte till något tecken på inbrott. Någon håller på att tvätta och en äldre man klipper gräset. Jag går in i klubblokalen för att hitta någon lämplig person att fråga ut. Men det är helt tomt, trots att dörren står på vid gavel. Jag går istället bort mot tvättrummet och möts av en medelålders kvinna. Hon berättar mer än gärna om hur hon fick reda på vad som hänt, hur hon reagerade, vad som blev stulet och hur tjuvarna tog sig in. Hon visar märken efter en kofot och suckar åt det faktum att galler över fönstren inte hjälpte.

Jag ställer en fråga om säkerheten och blir hänvisad till en man som tydligen är en högre ansvarig. Han beskriver två tidigare inbrott, kostnader och hur klubben tänkt skydda sig mot sånt här i framtiden. Det märks att både kvinnan och mannen är bittra, arga och ledsna, men samtidigt villiga att berätta detaljerat och engagerat. Jag tar ett par klippbilder till telegrammet i sändningen och beger mig till skolan. Oturligt nog försvann klippbilderna vid överföring till datorn, teknisk tabbe av mig.

Jag hinner knappt äta min lunch förrän det är dags att ge sig ut igen. Jocke har skrivit ett par frågor till Kalmar FF:s tränare Nanne Bergstrand. Vi kör ner till hemmaplanen Fredriksskans IP mer än en timme innan träningen börjar. Efter att virrat runt på området en stund hittar vi klubbens kansli. Vi frågar efter Nanne, men får istället träffa lagledaren Ola. Ola frågar vad intervjun ska handla om. Vi berättar att vi tänkt fråga om förlusten mot Örebro i förra matchen, om hur utsikterna ser ut inför nästa match och om chanserna på guldet. Ola gillar inte frågor om förluster och förklarar att Kalmar FF är ett lag som blickar framåt. Inga frågor om förlusten, tack. Det här är fotbollspsykologi förstår ni.

Jag och Jocke vet inte vad vi ska tro. Jocke förklarar för Ola att vi tillsammans med vår redaktör kommit överens om en vinkel för inslaget, där samtliga frågor givetvis ingår för att skapa en helhet. Det blir konstigt om vi tar bort alla frågor relaterade till förlusten, för att inte säga censur. Ola suckar, letar ord och säger att vi ska få en spelare som kan hantera den typen av psykiskt påfrestande frågor. Det blir ingen intervju med Nanne. Vi ska få lagkaptenen Henrik Rydström, en av de största i laget efter bröderna Elms flytt. Ola förklara för oss att Henrik är lagkapten, så att vi vet. Jo tack, vi vet redan, till och med jag som inte är speciellt sport-intresserad/kunnig vet det.

Till slut får vi vår intervju med Henrik Rydström. Henrik är trevlig, svarar utförligt på frågorna och ger ett gott intryck. Olas kommentar om förlustfrågorna avfärdar Henrik som skitsnack. Glada, nöjda och ocensurerade åker vi hem till skolan med en bra sportintervju i bagaget.

Det var alltså min gårdag, tyvärr orkade jag inte skriva klart den igår kväll (jag var dödstrött redan vid åtta), så inlägget blev ett dygn försenat. Dagens arbetspass var lika händelserikt och givande, kanske blir det ännu ett inlägg imorgon. Om jag hinner och orkar. Det är mycket nu, men jag gillar det. Det här är bästa kursen hittills.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar