torsdag, oktober 15, 2009

En kväll som lokal sportjournalist

Photobucket

För någon vecka sen gjorde jag ett videoinslag om IF Kalmar Hockey, Kalmars enda hockeylag. IF Kalmar mötte Lenhovda i en träningsmatch inför säsongsstarten i division 3 Östra. Inslaget utgjorde ett obligatoriskt moment i videokursen vi nyss blivit klara med. Jag såg det som något av en utmaning att fixa ett sportinslag med mina bristande kunskaper. Jag ägnade en timme innan matchen för att göra lite research. Jag kollade in hemsidan, letade rätt på förra årets tabell, läste om kommande motståndarlag, tittade igenom laguppställning och styrelseposter. Jag hittade lagets blogg och läste de senaste inläggen. Efter en stund hade jag en någorlunda uppfattning om laget och gick till ishallen.

Väl där har matchen redan börjat och jag riggar upp kameran bredvid läktaren. Jag filmar klippbilder i första och andra perioden. I periodpaus pratar jag med den assisterande tränaren och hoppas på en intervju. Jag vill ställa mina frågor och gå hem, för jag fryser och har tröttnat på spelet. IF Kalmar leder med 4-5 mål och allt känns meningslöst. Men jag får ingen intervju, utan får snällt vänta tills efter matchen. Och visst står jag ut, det är inte olidligt. Jag har fritt tillträde till VIP-läktaren bredvid klubbens kansli. Jag kan till och med stå precis vid sargen för ökad närvarokänsla. Men inte gör det matchen roligare.

Jag känner mig som världens sämsta sportjournalist när jag efter matchen intervjuar huvudtränaren. Jag betar av frågorna som jag skrivit i förväg, oberoende av matchresultatet. Jag har ingen aning om vad som hänt under matchen, inte mer än att IF Kalmar tydligen vunnit med 8-0. Tränaren svarar vänligt på frågorna och ger lagom långa utläggningar. Jag kommer i farten på en fråga; "var det någon spelare som utmärkte sig?" Tränaren svarar med ett par tre namn som lika gärna kunde varit tagna ur luften, jag skulle inte märkt någon skillnad. Jag tackar för intervjun, tar i hand och beger mig hemåt i mörkret.

Jag får ihop ett helt okej inslag på 2,5 minut med snygga klippbilder och vettiga uttalanden. Det är inte så svårt att leka sportjournalist på lokalnivå, det svåra är att vara engagerad utan kunskap och sportintresse.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar