söndag, november 15, 2009

Pensionärer älskar både arkiv och gratis fika

Photobucket

Igår var jag på besök hos farmor och farfar i Emmaboda. Efter lunchen berättar farfar att det är råkar vara Arkivens dag just den här lördagen. I Emmaboda kommun uppmärksammas Arkivens dag i Vissefjärda, ett litet samhälle nära gränsen till Blekinge. Farfar föreslår att vi åker dit, för i år har Vissefjärda arkivförening en utställning från andra världskriget. Farmor är inte intresserad av varken arkiv eller krig, utan stannar hellre hemma.

Jag och farfar åker dit och anländer till Vissefjärdas föreningshus fem minuter efter att programmet börjat. Vi hinner inte ens hänga av oss jackorna förrän föreningsgummorna vänligt men bestämt visar oss två lediga platser i salen. Vi är ju lite sena och arkivmänniskorna är ivriga att få börja. Salen är fylld med skrangliga långbord av billig modell. Jag blickar runt i rummet och inser att jag är yngst med 30 års marginal. 90 procent av besökarna är pensionärer. 99 procent kommer från Emmaboda kommun. Förväntningarna är höga, förra året var en succé utan dess like, hela 80 (ja, åttio) personer besökte då tillställningen. Det ser inte ut att bli sämre besökssiffror i år. Visserligen kan man diskutera huruvida det finns andra jätteintressanta pensionärsaktiviteter i Vissefjärda i november månad, men det är en helt annan diskussion.

En man i 60-årsåldern hälsar oss alla hjärtligt välkomna och konstaterar förnöjsamt att vi tangerat förra årets publiksuccé. Sedan presenteras vi för den enda riktiga punkten på programmet; ett bildspel med bilder från åren 1939-1945, med tillhörande ljudmaterial i form av intervjuer och sånger. Det kommer att ta en timme, sen kommer föreningsdamerna ut med fikabrödet. (Kaffet står redan på borden, men ingen vågar vara fräck nog att börja innan. Gratis fika är belöningen för gott tålamod och smålänningen är inte sen med att acceptera reglerna. Så länge det är gratis är det gott.)

Under timmen som följer bjuds det på intervjuer som pendlar mellan hyfsad och usel ljudkvalité, utläggningar om ransoneringssystemets prissättning och påverkan på den enskilda smålänningen och anekdoter bara ortsborna fnissar åt. Under bildspelet spelas låten (There'll Be Bluebirds Over) The White Cliffs of Dover som låter helt okej första gången, men bara känns pinsam tredje gången.

Hela föredraget handlar om Vissefjärdabor som på ett eller annat sätt påverkades av kriget. Vi får höra ett par ganska lika redogörelser från soldater. Sen får vi höra ett par ganska lika redogörelser från bönder. Budskapet blir ungefär; det var inte så jävla roligt på den tiden. De flesta i salen nickar instämmande under fördraget, viskar till varandra och ler igenkännande. Egentligen vet nog de flesta av dem hur livet var på den tiden, de vill bara höra det en gång till. När någon person nämns av föredragshållaren går det ett sus genom publiken, "ja, just det, Johan från Karamåla/Nils från Bredasjö/Hans från Brändemåla". En gång får en dam i publiken peka ut personer på en bild och det blir tydligt att publiken tillsammans vet otroligt mycket mer än arkivföreningens gubbar och gummor. Ingen från Vissefjärda gick till föreningshuset med förhoppningen att lära sig något nytt. Istället ville alla frossa i nostalgi, småländskt elände och gamla barndomsminnen. När föredraget är över kommer alla pensionärer att promenera hemåt, upprymda och lustfyllda med tankarna fast i 30- och 40-talet.

Jag kan ha helt fel i ovanstående nostalgiska teori, men då finns det bara en enda anledning för en pensionerad Vissefjärdabo att besöka Arkivens dag. Gratis fika är alltid godast i Småland.

3 kommentarer:

  1. Mycket bra och träffande skrivet!! HEJA!!

    SvaraRadera
  2. Intressant teori och fantastiskt trevlig kåseri!
    Mvh
    Lars Johansson
    Kusin tll din pappa

    SvaraRadera
  3. Höhö låter kul det där :)

    SvaraRadera