söndag, januari 17, 2010

Min traumatiska gymupplevelse - en blodig historia

Photobucket

Först måste jag varna känsliga läsare. Följande inlägg är inte vacker läsning. Det är blodigt, det är dumt och det är tyvärr helt sant.

Jag har aldrig varit gymkillen. Jag har knappt varit på ett gym. Svett, testosteron, energidrycker och machomän med mindervärdeskomplex är inget som lockar.

Den enda gången jag verkligen spenderat tid på ett gym slutade det tragiskt. Det var för fyra-fem år sedan. Efter en halvtimme på gymmet fick jag tråkigt och bestämde mig för att testa gränserna. Jag hade tidigare sprungit på löpbandet med hastighet 7 av 20. Men det var ju fruktansvärt enformigt i längden. Därför drog jag upp hastigheten till max. Jag insåg direkt att jag aldrig skulle klara av att springa i en tre gånger högre hastighet än tidigare. Jag hade sett filmer på Youtube där våghalsiga män flyger av löpband och slår sig illa. Det ville jag ju inte vara med om.

Ändå var det något inom mig som tog beslutet att hoppa på löpbandet. Jag hade på något sätt intalat mig att jag skulle klara det, bara jag tryckte på nödstopp precis innan jag hoppade på. Tanken var att löpbandet då skulle sakta ner och till slut hamna på en human hastighet, det gällde bara att hålla ut de där sekunderna. Men mina beräkningar var helt åt skogen, nödstoppet var knappast något nödstopp, snarare en väldigt utdragen nedvarvning.

För visst tusan hoppade jag på det där löpbandet, i tron att jag skulle klara av dem kritiska sekunderna. Fyra-fem sekunder senare låg jag i en hög nedanför löpbandet. Just fallet var ingen fara, jag slog mig inte alls. Men på något vis råkade jag hamna med båda mina smalben mot löpbandet, som fortfarande rusade på i hög fart. Friktion är inte att leka med. Efteråt såg mina smalben ut som om någon varit framme med osthyveln.

För att ytterligare krydda till historien måste jag berätta om vad som hände senare den dagen. Vi var på fest. Någon föreslog att vi skulle spela Twister. Jag var med. Mina smalben sprack och mina jeans färgades om. Efter den dagen har jag aldrig varit på ett gym. Det är inte min grej.

3 kommentarer:

  1. Det minns jag.. Fan vad rädd jag blev när du flög av bandet..

    SvaraRadera
  2. Pics or it didn't happen! :D

    SvaraRadera
  3. Haha. (:
    Har själv aldrig fattat grejen riktigt med att byta last.fm-konto faktiskt. Varför gör man det egentligen? Är det för att man skäms för sitt användarnamn eller någon annan logiskt ologisk anledning?

    SvaraRadera