söndag, april 25, 2010

Verklighetens folk

Photobucket

Göran Hägglund har lanserat begreppet "verklighetens folk" i lagom tid till valrörelsen. Görans förhoppning är gissningsvis att många väljare identifierar sig med verklighetens folk och således röstar på Kristdemokraterna. I opinionsmätningar har vi kunnat följa partiets siffror, Kristdemokraterna är inte särskilt långt ifrån fyraprocentsspärren. Ett av partiets största hot är Sverigedemokraterna, som har siktet inställt på riksdagen.

Vilka är då verklighetens folk? Enligt KD själva handlar det om folk som: "...lever sina liv som folk gör mest. Du och jag. Det är alla vi som gjort livsval som vänstern tycker är fel. Som tycker det är okej med familj, att arbeta, ta semester, ha fredagsmys och titta på "Så ska det låta" på TV. Som inte vill att politiker lägger sig i våra liv och vår vardag för mycket och som inte ser varje val i livet som ett resultat av förtryckande strukturer."
Källa.

Hela resonemanget med verklighetens folk handlar om att KD vill ge människor mer frihet att göra sina egna val, och att politiker inte ska lägga sig i medborgarnas vardagsliv. Det här låter naturligtvis hur bra som helst. Helt plötsligt är Kristdemokraterna Sveriges mest vettiga parti. Mer frihet? Ja, tack!

Men så enkelt är det inte. I en debattartikel i Dagens Nyheter förra hösten förklarade Göran Hägglund vad han menar med verklighetens folk. Han börjar med att citera en Ulf Lundell-låt, som för att på allvar flörta med Svensson-väljarna.

Göran beskriver sedan sina tankegångar. Han ser ökad klyfta mellan etablissemanget och verklighetens folk. Värst är kulturvänstern, den radikala elit som blivit Sveriges nya överhet. Kulturvänstern hånar vanliga Svenssons och läxar gärna upp befolkningen med politisk korrekthet, enligt Hägglund.

Vi får här ytterligare en definition av verklighetens folk; "Verklighetens folk har jag kallat den breda del av Sveriges befolkning som lever ett alldeles vanligt, hederligt arbetande liv och för vilka politik kommer i andra hand. Det kan vara allt från undersköterskor till professorer; i sommar har de säkert gjort som de brukar: bara tagit det lugnt, åkt till landet och snickrat, gått på loppmarknad, slagits mot fästingar, tagit barnen till stranden eller åkt utomlands."

Man kan fråga sig hur alla andra medborgare ska klassificeras. Overklighetens folk? Kulturelitister? Vänsterjävlar?

Frågorna alla väljare bör ställa sig är alltså följande:


Tycker du det är okej med familj, att arbeta och att ta semester?

Tycker du om fredagsmys och "Så ska det låta"?

Tycker du det är jobbigt när politiker lägger sig i ditt liv och din vardag?

Tycker du om Ulf Lundell?

Tycker du att kulturvänstern är jobbig?

Tycker du att det är jobbigt med politisk korrekthet?

Lever du ett alldeles vanligt, hederligt arbetande liv?

Kompletterande frågor:

Tycker du att kristendomen är världens bästa religion?

Tror du på Gud?

Tror du på Göran Hägglund?

Har du svarat ja på samtliga frågor kanske Kristdemokraterna är något för dig.

onsdag, april 21, 2010

En blogg på dekis?

De senaste veckorna har det inte hänt mycket på Waltz for Thoughts. Vad ska jag skylla på? Mitt moraliska förfall? Sektmedlemskap? Knark? Aska från Island? Jag har faktiskt ingen bra ursäkt. Allting handlar om prioriteringar. Just nu försöker jag mest få godkänt i kursen Ekonomijournalistik.

tisdag, april 20, 2010

Moderaterna är inte rädda för HBT-personer

Det finns vissa normer för hur en journalistiskt intervju ska gå till. Det är åtminstone vad mina lärare har intalat mig under teoretiska och praktiska kurser i intervjuteknik. En av utbildningens första gästföreläsare, före detta radioreportern Björn Häger, talade sig varm om intervjuns tio budord och andra nyttiga tips. Björn Hägers tips handlar till stor del om att ställa frågor som inte är ledande, naiva, provocerande eller irrelevanta. Jag försöker hålla mig till dessa regler så gott det går, och allt som oftast fungerar det alldeles utmärkt. Ibland har intervjuer blivit skitdåliga trots min förkunskap, men då har det mest berott på tekniskt strul, tjuriga kalmariter, onyktra intervjupersoner eller andra plötsliga problem.

Inget illa menat mot Björn Häger och hans tio budord, men stundtals är det uppfriskande med journalister som vågar bryta mot konventionerna. Det behöver inte vara något märkvärdigt, det kan räcka med ett par provocerande frågor. Därför ger jag tummen upp till Jenny Stiernstedt på DN, som en gång för alla bevisar att Moderaterna inte är rädda för HBT-personer.

tisdag, april 13, 2010

Franz Kafka är min idol

Jag läste ut Franz Kafkas Processen häromdagen. Extremt bra bok, den bästa jag läst på länge. Det tråkiga med att läsa Kafka är att alla andra också höjer hans verk till skyarna. Att älska Kafka är därför ungefär som att säga att Jesus är snäll, att Bert Karlsson borde banta eller att finanskrisen suger. Du behöver inte ens ha läst Kafka för att geniförklara honom.

Att läsa Kafka kan tyvärr bidra till en ganska elitistisk attityd; "Jag är bättre än dig, för jag har läst Kafka." "Milleniumtrilogin är bara svenneskit, läs lite riktig litteratur för en gångs skull. Prova Kafka."

Samtidigt ser det inte bättre ut från motsatt håll; "Tror du att du är något bara för att du läser Kafka?"

Men jag tänker inte ändra åsikt bara för att vara unik, cool och helgarderande. Jag gillar Kafka. För övrigt läser jag just nu Idioten av Fjodor Dostojevskij. Det är också en ganska elitistisk bok.

söndag, april 11, 2010

Att bli slagen av en gammal man

I fredags joggade jag för tredje gången i år. Stundtals blev jag helt slut och gick i någon minut. Allt som allt blev det åtminstone ett par kilometers jogging på Stensö utanför Kalmar. Vädret var perfekt, varken för varmt eller kallt, med fläktande vindpustar. Jag är fortfarande inte speciellt vältränad. Andra halvan av joggingturen blev jag omsprungen av en 60-årig man. Jag antog utmaningen och försökte hålla jämna steg med honom. I början gick det jättebra, jag sprang till och med om mannen. Men till slut fick jag ge mig, mina krafter tog slut och 60-åringen vann med god marginal. Känslan av att bli slagen av en 40 år äldre man är bitterljuv. Det positiva är att jag nu har fått motivation till fortsatt träning.